måndag, maj 04, 2009

Man ska aldrig säga aldrig…

Jag har länge sagt att jag aldrig ska ge mig på porträtt. Det är så känsligt, så himla svårt att fånga essensen av en personlighet, så himla lätt att det blir fel, och istället för att hylla någon har man lyckats få till en riktig förolämpning istället.

Men, såklart borde jag vid det här laget veta att man alltid tvingas möta sina rädslor och sina aldrig-påståenden hur gärna man än vill slippa.

Jag har fuskat lite med att måla personligheter tidigare. Det började med boken, karaktärerna var lätta att porträttera, Nessa var alltid ledsen och Lukas var mystisk… lätt som en plätt!
Sen började kunder i galleriet fråga om porträtt! Min största konstnärliga fasa kom plötsligt till liv. Men. man ska aldrig säga aldrig och jag säger definitivt aldrig nej till en utmaning, så det blev målningar av mina kunder – visserligen á la illustrations-style men det blev bra. Essensen var fångad på duk, om så inte den slående likheten, men vid det här laget började jag bli kaxig och ett nytt projekt började ta form i mina tankar…

Jag målade ett ”riktigt” porträtt i förra veckan, mitt första. Jag är mycket nöjd och vet nu att jag kommer att klara av det som ligger framför mig. Porträttmålning var liksom förutsättningen för hela grejen. Mannen på bilden är någon som alltid stått mig väldigt nära och när jag tittar på målningen vet jag att jag kan det där med porträtt nu och att jag aldrig kommer att säga aldrig igen?

Mitt nya projekt är i startgroparna, håll ett öga på mig nu… det här kommer att bli supercoolt!

http://www.projectalone.se/

Jenni



A Moment in Time, akryl på duk, April 2009

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: