Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg

lördag, september 10, 2011

GalleryNight / GalleriNatten 2011

Vernissage

GalleryNight / GalleriNatten 2011
24 September 18:00 - 00:00

JB Design & Gallery, Hyregatan 3, Malmö,


utställningen pågår t.o.m. 23 December 2011

måndag, november 29, 2010

Zlatan Prints på DesignCollage



Nu finns mina grafiska tryck av Zlatan att köpa på webshoppen DesignCollage.se
http://www.designcollage.se/index.php?cPath=737
eller i JBGallery på Hyregatan 3, www.jbgallery.se

Grafiskt tryck av Zlatan på matt papper . Tryckt på ett Premium Fotopapper som ger en oöverträffad färgåtergivelse och rena vita områden. Den matta ytan på pappret ger bilden en exklusiv prägel. Premium Fotopapper har en silkesmatt yta som framstår som mycket elegant och gör att bilden kommer till sin fulla rätt.

Finns för närvarande i 6 färger men det kommer att komma fler efterhand.
Levereras oramade.

30 x 30 cm 390 kr
40 x 40 cm 590 kr
50 x 50 cm 1190 kr
70 x 70 cm 1790 kr
80 x 80 cm 2390 kr
90 x 90 cm 2990 kr
101.6 x 101.6 cm 3590 kr

Man kan också köpa både muggar och musmattor från serien "ProjectAlone"







Originalet

lördag, november 20, 2010

Nyinvigning & Vernissage

Lördagen 27 November, 2010
17 – 22

JBDesign & Gallery, Hyregatan 3, Malmö, Sweden
http://www.jbgallery.se/

Reopening exhibition:

Jenni Berndtson
http://www.jenniberndtson.com/

— Retrospective of 10 yeras @ Hyregatan 3
— Preview “Layers” - Acrylic on canvas

Anna Berndtson - Performance Artist
http://www.berndtson-art.net/

— Dream Sky (clouds & blue skies) - Video work
— Body Frame - Acrylic on printed canvas

…also from ProjectAlone:
“I am Zlatan” prints

fredag, september 10, 2010

GALLERINATTEN 2010

Välkomna till Vernissage

Lördag 25 September 2010
18 - 24

JB Gallery, Hyregatan 3, Malmö, Sweden



Anna Berndtson - Performance Artist

berndtson-art.net

— Dream Sky (clouds & blue skies) - Video work

— Body Frame - Acrylic on printed canvas


Jenni Berndtson

jenniberndtson.com

— Retrospective of 10 yeras @ Hyregatan 3

— Preview “Layers” - Acrylic on canvas

lördag, augusti 07, 2010

DopTavlor

En söndag - tre doptavlor!


Akryl på duk 100x100


(Anthony född i Tigerns År)
Akryl på duk 30x30

Akryl på duk 30x40

måndag, juni 07, 2010

The Artist has left the building

Utställningen, Marina Abramović: The Artist Is Present på MoMA, är över.
(Läs mina två tidigare blogginlägg)

Själva finaldagen var både fantastisk och dramatisk. Utställningen utsattes för flera sabotageförsök med bland annat stinkbomber och flyers med kryptiska meddelanden som kastades ut från sjätte våningen. En kvinna klädde av sig naken och en man kräktes medvetet med sikte på Marina, helt utan framgång.

Dock blekande protesterna bort under de sista timmarna då rummet fylldes med folk som ville se vilka de sista VIP sittarna var. Utställningen avslutades med att Lama Doboom Tulku Rinpoche intog stolen som näst sista sittare. Lama Doboom Tulku Rinpoche är en nära vän till konstnären och dessutom ”Director of the Tibet House, the cultural center of the Dalai Lama in New Delhi.” Sista sittare blev utställningens curator Klaus Biesenbach.


Lama Doboom Tulku Rinpoche
Photo: Marco Anelli



Lama Doboom Tulku Rinpoche
Photo: Marco Anelli




Curator Klaus Biesenbach
Photo: Marco Anelli
När Klaus Biesenbach reste sig utbröt ett jubel som pågick i uppskattningsvis 20 minuter. Stolarna bars ut och samtliga re-performers som arbetat med den retrospektiva delen av utställningen på sjätte våningen anslöt sig till Marina i mitten av ”The Marron Atrium”.


Photo: Marco Anelli

Photo: Jenni Berndtson
Photo: Jenni Berndtson

Sammanfattningsvis kan man nog säga att succén överskred allas förväntningar. Till och med Klaus Biesenbach erkände under det symposium, http://moma.org/explore/multimedia/videos/108,
som hölls på onsdagen efter finalen att han trodde att stolen mittemot Marina skulle stå tom under långa perioder.

Stolen stod aldrig tom. Istället fylldes den med 1545 personer under de 716 timmar och 30 minuter som utställningen varade. Samtliga sittanden porträtterades av fotograf Marco Anelli och finns att beskåda här:
http://www.moma.org/interactives/exhibitions/2010/marinaabramovic/index.html

Bland porträtten kan man hitta bland andra Isabella Rossellini, Sharon Stone, Rufus Wainwright, Björk och Anna Berndtson.


Isabella Rossellini
Photo: Marco Anelli



Rufus Wainwright
Photo: Marco Anelli


Sharon Stone
Photo: Marco Anelli


Björk
Photo: Marco Anelli


Anna Berndtson
Photo: Marco Anelli


Anna Berndtson
Photo: Marco Anelli

Jag tror inte att någon hade kunnat förutse den effekt som utställningen hade på alla de personer som berördes av den.
Vänskapsband, forum och grupper skapades mellan människor som antagligen aldrig hade pratat med varandra under andra omständigheter. Kön som aldrig sinade, tiden som saktades ner och som plötsligt inte var så viktig längre, känslorna som vällde upp, både hos de som satt på stolen, publiken inne på MoMA och publiken som följde utställningen live över internet. Dyrkandet av den tillgängliga kvinnan på stolen som trots svåra smärtor välkomnade och tog sig tid till alla som ville sitta.

I en vardag där vår sociala kontakt blir allt mer elektronisk och tempot allt mer okontrollerbart är kanske Long Duration Live Performance precis det vi behöver. Att sitta på en stol i tystnad och se en annan människa rakt in i ögonen utan någon som helst uppfattning om tid har plötsligt blivit en exotisk upplevelse och antagligen just det vi saknar.
Jenni Berndtson

söndag, maj 30, 2010

The Student & The Master



MoMA
Marina Abramović: The Artist Is Present
March 14–May 31, 2010


Det var känsloladdat här i New York på lördagsmorgonen. Anna Berndtson fick kölapp nummer 26 (av 30) och hade nu äntligen en chans att få sitta mitt emot Marina Abramović. När Anna anlände klockan fem på morgonen till MoMA låg sovande fans på en lång rad längs med den blänkande fasaden. Utställningen på MoMA lider mot sitt slut och energierna som nu byggs upp är på gränsen till kaotiska.

Jag har rest hit för att assistera Anna Berndtson, performancekonstnär och min syster. Schemat handlar givetvis om konst och högst upp på listan står MoMA´s utställning ”Marina Abramović: The Artist Is Present”. Anna har studerat performance för Marina i tre och ett halvt år i Tyskland och det var givetvis viktigt för henne att komma hit i samband med denna succéutställning.
“Marina Abramović: The Artist Is Present” är uppdelad i två avdelningar. På sjätte våningen visas en retrospektiv utställning som i stort sammanfattar Marinas karriär i ett tiotal salar. Här visas videoklipp som spänner över fyra decennier, både från Marinas solo karriär men även från samarbetet med den förre partnern Ulay (Uwe Laysiepen). Dessutom har en ny generation performancekonstnärer bjudits in för att göra re-performances av Marinas verk. Utställningen på sjätte våningen är vid första anblicken både våldsam och högljudd, den innehåller aggressioner, sorg, blod och smärta.

Det är svårt att tro att det är samma kvinna på videoskärmarna som borstar sitt hår tills hårbotten blöder och upprepat kastar sig mot en pelare som om i trance, som nu sitter i ”The Marron Atrium”.

Andra delen av utställningen är en live performance. Den har pågått sedan den 14 mars och från den dagen har Marina Abramović suttit stilla och tyst på en stol. Just nu är hon iklädd en benvit långklänning som skulle kunna vara hämtad ur en saga., tidigare under utställnngen har hon burit färgerna rött och blått. Konstnären är närvarande, drottninglik och rakryggad och hade på lördagsmorgonen suttit i 716 timmar och 30 minuter på sin stol, mitt i MoMA´s atrium synlig från alla våningar. Mitt emot Marinas stol finns ytterligare en stol. Till denna inbjuds besökarna att i tystnad sitta mitt emot konstnären. Tidigare under utställningen var ett bord placerat mellan de två stolarna, ingen vet vart det har tagit vägen nu och varför det har tagits bort, men det spekuleras...

Detta är en ”long duration performance” som töjer på de flesta gränser och eftersom ingen ser Marina varken komma eller gå, blir upplevelsen ett oavbrutet stycke konst, en omänsklig uthållighet.

Med två dagar kvar på utställningen är nu den brinnande frågan; Have you sat with Marina? (Har du suttit med Marina?)

Ur vad som redan var en giganternas utställning har ett par nya fenomen skapats. Kön till att sitta och förväntan på vad som ska hända vid sittningen.

Vi har stått i kö tidigare i veckan. I torsdags var vi på plats vid sjutiden. När dörrarna öppnades släpptes trettio personer in och kön klipptes av precis framför Anna. Innan dess hade det förekommit bråk, skrik och trängsel. För varje dag som utställningen närmar sig sitt slut, ökar hysterin i kön. Det talas om att stötta och sända kärlek till Marina, samtidigt som djurens lag gäller när dörrarna öppnas. Det verkar som om MoMA har blivit lite tagna på sängen då kösystemet inte har fungerat och inte förrän idag infördes kölapparna.

Kön

Det har vid det här laget suttit uppskattningsvis ca 1500 personer mitt emot Marina. Mötena är unika för varje sittare. Ibland vibrerar det ända upp till sjätte våningen, ibland känns det som en maktkamp. Vissa verkar göra Marina starkare och andra tycks dränera henne. Några gråter, andra hamnar i ett slags tranceliknande tillstånd. Någon har suttit en hel dag, flera kommer utklädda, en man har friat till henne men blev då genast avvisad av vakterna eftersom prat inte får förekomma vid sittningarna. Varje sittning analyseras ingående av den resterande kön och den övriga publiken. De som sitter på stolen i flera timmar är inte populära.

Under denna sista vecka har en gräns på max trettio minuter per sittning införts, detta var ett önskemål från konstnären själv vilket var ganska oväntat.

Men, någonting har hänt med hela verket som ingen verkar ha kunnat förutse. Från att ha varit performancekonst på mycket hög nivå har verket förvandlats till någonting som ger mig associationer åt det religiösa hållet. Något andligt och mystiskt har vaknat ur energierna som har spridit sig ut genom New York. Folk kommer i hopp om att få svar på frågor, de söker efter tecken och signaler och allt eftersom tiden går börjar Marina påminna om ett helgon, en frälsare, en Madonna.

Min egen upplevelse under dagarna som jag har iakttagit den aldrig sinande strömmen av människor som vill sitta mittemot fenomenet Marina, är en känsla av kvinnan som aldrig säger nej, hon som alltid finns tillhands, hon som alltid ger trots sitt eget underskott och som alltid räcker till för alla trots att det är klart och tydligt att det tär på henne själv. Kön är krävande, de vill sitta länge, de vill ha sina signaler, de vill gråta, de vill se henne gråta och de vill sitta mitt emot henne, om och om igen.

Marina är trött nu, hennes ögon rinner ofta och är svullna av koncentrationen. Man kan se en stor förändring bara under de senaste dagarna. Från att ha suttit i princip orörlig fram tills nyligen behöver hon någon minuts vila mellan varje sittning. Enligt källor är det ryggen och ena knäet som plågar henne värst men om jag får gissa så är den psykiska dräneringen det som kommer att ta längst tid att återställa. Hon har två dagar kvar men det kommer nog att bli två långa dagar.

I nästa vecka ska jag och Anna gå på ett symposium och få träffa Marina i egen hög person. Det ska bli oerhört spännande att höra om hennes tankar kring utställningen, dyrkandet och publikens uppförande.

Hur gick det för Anna i kön då?

Jo, klockan halv sex då MoMA stängde stod Anna först i kön och hade varit nästa person att få sitta om det hade funnits tid kvar. Lyckligtvis har någon uppmärksammat den envisa performance konstnären som har rest ända från Sverige för att få sitta mot sin mentor och denna någon har lovat henne en plats i början av morgondagens kö. Vem denna någon är kan jag tyvärr inte avslöja, men det är någon att räkna med.


Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/






måndag, december 21, 2009

God Jul

Julkort Design
Copenhagen Beauty Club


Grafisk Design - JBDesign - mer Grafisk Design under
E-Konsthttp://www.jbdesign.nu/

Det har blivit mycket E-konst för min del den sista tiden och mer blir det. Jag säger God Jul med hjälp av ett julkort skapat för Copenhagen Beauty Club.

År 2010 är på ingående och då firar JBDesign 10 år på Hyregatan3. Mer om detta längre fram.

Om du känner igen pinuppan på bilden så är det inte konstigt,
hon kommer från en av mina målningar - också skapad för CBC.

tisdag, december 01, 2009

Live with Art - Winter 2009 - 2010



Nya tavlor på rummen - Nya bilder här...



AstoriaHotel är ett charmigt, nyrenoverat hotell som ligger i stadsdelen Gamla Väster, mitt i hjärtat av Malmö. Hotellet rymmer 42 nyrenoverade rum. Varje rum är unikt och personligt, inget rum är det andra likt.

Länge har Astoriahotel varit känt som hotellet med tavlan, i framtiden kommer Astoriahotel med stor sannolikhet att refereras till som hotellet med tavlorna...

ÖresundArt har numera permanent utställning på AstoriaHotel.



Original idea / Curator: Jenni Berndtson

måndag, september 28, 2009

Färdigstädat!


"I am Zlatan." - Jenni Berndtson
Foto: mc kindsmüller

Nu börjar det se ut som vanligt på Hyregatan 3.
Imorgon laddar jag upp bildbevisen från GalleriNatten 2009 på jbdesign.nu.

Missa inte nya sidan http://www.projectalone.se/ med texterna från vernissagen i lördags.

Tack till alla som var där!
Jag hade en underbar kväll!

Jenni

fredag, september 04, 2009

Snart dax igen...


GallerNatten 2009
26/9 2009, 18 - 24

Vernissage: Anna Berndtson / Jenni Berndtson
Jenni Berndtson Design, Hyregatan 3 & Gråbrödersgatan 9

dessutom:

Samlingsutställning med konstnärna i
Project "Live with Art" September-November, 2009
Astoria Hotel, Gråbrödersgatan 7

onsdag, juli 29, 2009

My Gene Pool

Det där med porträtt tog verkligen skruv.
I senaste målningen utforskade jag mina gener...


Mamma & Pappa Berndtson!

... är det konstigt att man är snygg??

More "People" here . . .

Jenni
http://www.jbdesign.nu/

Lycka till. . .


Lycka till Ljubbe & Robban
önskar Anneli & Dave....

...& Jenni

torsdag, maj 28, 2009

Skönhet med Djup

Jag älskar mitt Galleri!

Det föds så mycket möjligheter och utmaningar här inne att ibland tror jag att jag drömmer. Jag tänker speciellt på de möten som äger rum då och då på Hyregatan 3. Möten som skapar processer. Möten som berikar liv, både mitt liv och personen som av en eller annan anledning valde att gå in i mitt studiogalleri.

För ett par månader sedan ägde ett sådant möte rum igen och jag har sedan dess arbetat med den beställning som gjordes då. Tavlorna blev klara för någon timme sedan och nu vill jag dela med mig av den process jag så ofta har ynnesten att uppleva, en process som inte är något mindre än mitt fantastiska liv.

1- Mötet.
Man känner att något börjar växa och om tiden är inne byter man kontaktinformation eftersom båda förstår att man har mer att utbyta med varandra.
När jag träffade Susanne Bjørkmann visste jag att hon var speciell och med speciell menar jag att hon speglade någonting i mig som var redo att få utrymme. Ett sådant ”någonting” brukar vara en utmaning av en eller annan karaktär.

2-Uppdraget.
Susanne föll för min konst. Jag älskar när det händer. Ibland känns det som om man står bredvid någon som ser exakt samma sak som jag.

Susanne Bjørkmann driver en Skönhetssalong i Köpenhamn http://www.figurslank.dk/ och funderade på konst till två behandlingsrum. Hon bjöd över mig för att vidare diskutera olika alternativ.
Jag fick ytterligare bevis på att speglingen var stark då jag kom in till Susanne. Rosa, rokoko, fjädrar, blommor, salongen är så kärleksfullt inredd och man känner att man har stigit in i en underbar värld av ljuvlighet. Min känsla var övertygande och min spontana reaktion var; ”Det här vill jag måla”.

3-Researchen
Det blev en beställning på två målningar, 1*1 meter, och jag tog fotografier av detaljer i salongen. Temat skulle vara skönhet.

Här kom utmaning nr. 1. Ibland tror jag att skönhet på väg att utrotas. Vi lever i en kall, hård och dömande värld och idealen som skapas av nya sorters makter gör oss stressade, ledsna och uppgivna. Jag oroar mig ibland att vi glömmer bort det mest självklara, att skönhet kommer ur balans och harmoni och att utan djup kan ingen yta glänsa.

Det var antagligen därför detta möte skulle äga rum. Via min research har jag sett en helt annan sida av skönhetsbranschen viket har fått mig att känna nytt hopp.

Det slutade hursomhelst med att jag valde den klassiska pinuppan som motiv, en skönhetssymbol som fortfarande för mig känns ren och ofarlig.
Här kom utmaning nr. 2. Ni som har följt mig vet att jag har haft lite rädslor kring att måla människor, men eftersom jag har tuffat till mig en hel del de senaste åren visste jag att jag var redo.




Bilder från Salongen

4-Utförandet
Det tog sin lilla tid och ibland var jag ledsen över att det kom så mycket annat emellan, men det visade sig att allting var precis som det skulle, så som allting alltid är precis som det ska. De har utvecklats i exakt rätt tempo och om jag hade skyndat fram dem hade de aldrig blivit vad de är idag.




Tidiga bilder

5-Resultatet
…är ingenting annat än en fullträff. Jag är så himla förälskad i dem och jag vet att jag kommer att sakna dem nu när de är borta.





6-Överlämnandet
Imorgon åker jag och mina tvådimensionella skönheter till Köpenhamn för att installera dem i sitt nya hem. Jag har blivit lovad att bli serverad champagne i Swarovskidiamantglas vid min ankomst av Direktör Susanne Bjørkmann själv och jag kan bara säga att det är just så en nutida entreprenörskonstnärinna vill leva sitt liv.



Skönhet med Djup

Jag vill också passa på att dela med mig lite av vad jag lärde mig under min research. Jag tycker att det är speciellt roligt eftersom även om jag och Susanne lever i två helt olika världar så finns det en liknande syn på livet, entreprenörskap och skönhet med djup.

Om Susanne Bjørkmann och Copenhagen Beauty Club

”Look Great, Feel Good, Be someBODY”

Susanne Bjørkmann har arbetat med skönhet hela sitt vuxna liv, Redan som 18-åring suderade hon vid Norges största och mest erkända Skönhetsklinik - Aagoht Waages Hudpleje Institut. Efter två år av studier tog hon CIDESCO examen i ”Den Franske Kosmetolog Skole” i Oslo. Sedan 1983 har Susanne haft sin egen ”Slanke- og Skønhedssalon” i centrala Köpenhamn.

”Skönhet finns i blodet hos mig, och det blir ryggrad i en underbar, vacker värld av möjligheter. Och det bästa är att du aldrig kommer att bli fullärd.”
Tidigt förstod Susanne att det inte räcker med att endast sköta om en liten del av sig själv för att kunna leva ett underbart liv i skönhetens anda. Man måste ta hand om hela sig själv, både kroppen såväl som sinnet. Kropp och själ hör ihop, liksom ansikte, hår, tänder, ben. De speglar varandra. Man kan inte fuska.

Susanne såg igenom de dubbla budskap som hela tiden skickades från branschen och hade svårt att finna förtroende för ”experter” som predikade om hudvård samtidigt som de misskötte sina kroppar genom till exempel fel kost.

Varje konsultation och behandling är lika unik som individen själv. Hennes behandling är total - från topp till tå, från insidan till ytan. Hon jobbar med disciplin och engagemang, och delar med sig av kunskapen som man behöver för att kunna sortera i bruset av förföriska skönhetslöften och istället börja förstå sin egen kropp och dess möjligheter.

Hennes ideologi riktar sig till personer som är redo att ta ansvar för sina egna liv och sin egen unika skönhet. Disciplin är en stor del av konceptet, och kunder som hittar till Susanne gör valet att ta ansvar för sin skönhet och sin hälsa och inte minst att se och känna sig underbara resten av sina liv.

Disciplin är väldigt viktigt, men utan en dröm, finns det inget behov av disciplin. Man måste också kunna visualisera det liv man vill leva.

Nästa steg är att våga hålla fast vid drömmen, och tro mig, drömmar slår in!

http://www.figurslank.dk/

http://www.slankesusanne.dk/

http://twitter.com/SlankeSusanne



Andra bloggar om: , , ,

tisdag, maj 05, 2009

Jag ska bara…


Tre ord som jag, enligt mina föräldrar, använde mig flitigt av redan som liten, liten Jenni.
Det handlar såklart om prioriteringsförvirring, passion, kreativitet och en önskan om att få allt som man brinner för klart i samma sekund som idéerna dyker upp.

Jag har de senaste månaderna längtat till dagen då jag skulle få påbörja min nya älskling ”Project Alone”, jag skulle bara…, listan var så lång, den växte hela tiden, och ibland trodde jag aldrig att jag skulle få den avprickad, någonsin.

Nu är ett av mina större ”ska bara” klart. Mitt sidoprojekt BRF Hamnkvarteret som jag under hela året har jobbat på i de luckor som har infunnit sig mellan alla mina andra ”ska bara…” är nu både genomfört och dokumenterat.

BRF Hamnkvarteret är en bostadsrättsförening i Limhamn och från och med den19e Maj 2009 kommer 22 av mina målningar att pryda de fyra nyrenoverade trappuppgångarna på Järnvägsgatan och Valborgsgatan på Limhamn. Det känns oerhört betydelsefullt att ha fått förtroendet att porträttera mitt Limhamn. Det är på Limhamn jag är född, det är där jag lever, det är på mina rundor längsmed Sibbarp, Hammarspark och Lernacken som jag kläcker mina absolut bästa idéer och inte nog med det, fem generationer innan mig på min mammas sida har alla varit Limhamnare. Det är ett ärofyllt arv att bära omkring på.

Alla verken kan skådas här…
Bilder med tavlorna på plats i trapphusen kommer efter invigningen.

Nu har jag bara en annan större sak kvar att göra innan Project Alone går igång på allvar…

Bilder på den kommer snart – Jag ska bara måla den först.


Andra bloggar om: , , ,

måndag, maj 04, 2009

Man ska aldrig säga aldrig…

Jag har länge sagt att jag aldrig ska ge mig på porträtt. Det är så känsligt, så himla svårt att fånga essensen av en personlighet, så himla lätt att det blir fel, och istället för att hylla någon har man lyckats få till en riktig förolämpning istället.

Men, såklart borde jag vid det här laget veta att man alltid tvingas möta sina rädslor och sina aldrig-påståenden hur gärna man än vill slippa.

Jag har fuskat lite med att måla personligheter tidigare. Det började med boken, karaktärerna var lätta att porträttera, Nessa var alltid ledsen och Lukas var mystisk… lätt som en plätt!
Sen började kunder i galleriet fråga om porträtt! Min största konstnärliga fasa kom plötsligt till liv. Men. man ska aldrig säga aldrig och jag säger definitivt aldrig nej till en utmaning, så det blev målningar av mina kunder – visserligen á la illustrations-style men det blev bra. Essensen var fångad på duk, om så inte den slående likheten, men vid det här laget började jag bli kaxig och ett nytt projekt började ta form i mina tankar…

Jag målade ett ”riktigt” porträtt i förra veckan, mitt första. Jag är mycket nöjd och vet nu att jag kommer att klara av det som ligger framför mig. Porträttmålning var liksom förutsättningen för hela grejen. Mannen på bilden är någon som alltid stått mig väldigt nära och när jag tittar på målningen vet jag att jag kan det där med porträtt nu och att jag aldrig kommer att säga aldrig igen?

Mitt nya projekt är i startgroparna, håll ett öga på mig nu… det här kommer att bli supercoolt!

http://www.projectalone.se/

Jenni



A Moment in Time, akryl på duk, April 2009

Andra bloggar om: , , ,

Den berömda bilden, nu på Sourze.se


Läs Artikel här:
http://www.sourze.se/Med_influensa_som_influens_10676947.asp


Andra bloggar om: , , , ,,