(Läs mina två tidigare blogginlägg)
Själva finaldagen var både fantastisk och dramatisk. Utställningen utsattes för flera sabotageförsök med bland annat stinkbomber och flyers med kryptiska meddelanden som kastades ut från sjätte våningen. En kvinna klädde av sig naken och en man kräktes medvetet med sikte på Marina, helt utan framgång.
Dock blekande protesterna bort under de sista timmarna då rummet fylldes med folk som ville se vilka de sista VIP sittarna var. Utställningen avslutades med att Lama Doboom Tulku Rinpoche intog stolen som näst sista sittare. Lama Doboom Tulku Rinpoche är en nära vän till konstnären och dessutom ”Director of the Tibet House, the cultural center of the Dalai Lama in New Delhi.” Sista sittare blev utställningens curator Klaus Biesenbach.
.jpg)
Lama Doboom Tulku Rinpoche
Photo: Marco Anelli
Lama Doboom Tulku Rinpoche
Photo: Marco Anelli
Curator Klaus Biesenbach
Photo: Marco Anelli
När Klaus Biesenbach reste sig utbröt ett jubel som pågick i uppskattningsvis 20 minuter. Stolarna bars ut och samtliga re-performers som arbetat med den retrospektiva delen av utställningen på sjätte våningen anslöt sig till Marina i mitten av ”The Marron Atrium”.
Photo: Marco Anelli
Photo: Jenni Berndtson
Sammanfattningsvis kan man nog säga att succén överskred allas förväntningar. Till och med Klaus Biesenbach erkände under det symposium, http://moma.org/explore/multimedia/videos/108,
som hölls på onsdagen efter finalen att han trodde att stolen mittemot Marina skulle stå tom under långa perioder.
Stolen stod aldrig tom. Istället fylldes den med 1545 personer under de 716 timmar och 30 minuter som utställningen varade. Samtliga sittanden porträtterades av fotograf Marco Anelli och finns att beskåda här:
http://www.moma.org/interactives/exhibitions/2010/marinaabramovic/index.html
Bland porträtten kan man hitta bland andra Isabella Rossellini, Sharon Stone, Rufus Wainwright, Björk och Anna Berndtson.
Isabella Rossellini
Photo: Marco Anelli
Rufus Wainwright
Photo: Marco Anelli
Sharon Stone
Photo: Marco Anelli
Björk
Photo: Marco Anelli
Anna Berndtson
Photo: Marco Anelli
Anna Berndtson
Photo: Marco Anelli
Jag tror inte att någon hade kunnat förutse den effekt som utställningen hade på alla de personer som berördes av den.
Vänskapsband, forum och grupper skapades mellan människor som antagligen aldrig hade pratat med varandra under andra omständigheter. Kön som aldrig sinade, tiden som saktades ner och som plötsligt inte var så viktig längre, känslorna som vällde upp, både hos de som satt på stolen, publiken inne på MoMA och publiken som följde utställningen live över internet. Dyrkandet av den tillgängliga kvinnan på stolen som trots svåra smärtor välkomnade och tog sig tid till alla som ville sitta.
I en vardag där vår sociala kontakt blir allt mer elektronisk och tempot allt mer okontrollerbart är kanske Long Duration Live Performance precis det vi behöver. Att sitta på en stol i tystnad och se en annan människa rakt in i ögonen utan någon som helst uppfattning om tid har plötsligt blivit en exotisk upplevelse och antagligen just det vi saknar.
Jenni Berndtson
